Kitesurfingens historia

Kitesurfing är en ny, extrem sport som börjar attrahera fler och fler anhängare. Utvecklingen av både kites och brädor går framåt med stormsteg och för varje säsong får vi ny och förbättrad utrustning att åka på. De senaste åren har fokus legat på utveckling av drakar och inte så mycket på säkerhetsdetaljer. Men i takt med att säkerheten utvecklas blir också sporten tillgängligare för ett allt större antal utövare.

Fördelarna är många, dels är det lätt att lära sig, dels är det långt ifrån så utrymmeskrävande som t ex vindsurfing. Man är inte lika beroende av att det ska blåsa mycket. Med en stor kite 16 kvm och uppåt kan man hoppa och köra i vindar från 5-6 sekundmeter utan problem. Vanlig svensk sjöbris räcker för att man ska kunna ha riktigt roligt med en kite. Dessutom kombinerar kiteboarding både vindsurfing, wakeboarding, snowboarding i en och samma sport. Säsongen sträcker sig året runt. På vår/sommar/höst kör man på vattnet och på vintern byter man ut kiteboarden mot skidor eller snowboard.

Utvecklingen fortsätter och vi kommer att få se många förbättringar och säkert en hel del nya uppfinningar i takt med att sporten växer.

Men hur började det? Kitesurfing har slagit igenom på bred front de senaste 2-3 åren men har faktiskt en betydligt längre historia än så. Redan på 70-talet började olika grupper av människor experimentera med olika typer av drakar. Gilbertus Panhuise använde en vanlig vindsurfbräda att åka på efter en vanlig foilkite (ej uppblåsbar kite). Så framgångsrikt att han faktiskt fick patent på det. Andra åkte efter kites på vattenskidor.

Men det var inte förrän i början av 80-talet som det hände något mer spännande. Schweitzaren Andreas Kuhn körde på en wakeboard efter en 25 meters paraglide. Händelsen filmades och spreds i TV där man kunde se Andreas hoppa högt även i lätta vindar. Utvecklingen tog fart. Mest hände det i Frankrike och USA. Små men avgörande steg gjorde att utvecklingen långsamt gick framåt. Fortfarande var det bara ett fåtal människor som var intresserade och de var nog ansedda som någon form av "surf geeks". På 80-talet var ju fortfarande vindsurfing den klart dominerande brädsporten på vatten.

1984 fick bröderna Dominique och Bruno Legaignoux i Frankrike, patent på en uppblåsbar kite som gjorde det möjligt att vattenstarta. Bröderna som var inbitna vindsurfare, surfare och seglare, sökte något nytt och började utveckla sitt kite koncept. De hade bestämt sig för att för att kitesurfing var något som de verkligen ville satsa på, och lade ner mycket tid och kraft för att utveckla utrustningen. De tillverkade 100-tals kites och brädor men det var inte förrän 1993 som de sålde sin första serietillverkade kite under namnet Wipika.

1995 träffade en annan kitepionjär, Peter Lynn, bröderna Legaignoux på en kiteuppvisning i Italien och fick testa en upplåsbar kite. Den kallades inledningsvis för "Den stora citronklyftan" eftersom dess form, med uppblåsbara tuber, och färg påminde om en svävande citronklyfta. Peter Lynn hade sedan tidigare lång erfarenhet av olika typer av foil kites (icke uppblåsbara) men insåg att det fanns potential och möjlighet för kiteboarding att utvecklas vidare med brödernas patent. Peter Lynn är än idag tillverkare av några av de främsta foil kitearna på marknaden.

Samtidigt i USA utvecklade Cory Roesler tillsammans med sin far, Bill Roesler sin "KiteSki" under slutet av 80-talet. Bill Roeseler var anställd av Boeing Corporation som aerodynamik ingenjör, så förutsättningarna för att konstruera en väl fungerande kite var goda. Man kan anta att sonen Corey, som tillhörde världseliten inom vattenskidor, också drev på utvecklingen. Bill och Cory fick 1992 ett patent på en kite som kunde ta höjd och som gick att vattenstarta om man lindade in linorna och sedan med handkraft startade kiten. Detta var den första av sitt slag och Corey åkte efter kiten på breda vattenskidor avsedda för hopp. KiteSkin bestod av en tvålinors delta kite som styrdes med hjälp av en bom och man åkte efter den på vattenskidor eller deras speciellt framtagna surfbräda som bäst kan beskrivas som en blandning av surfbräda och vattenskida. 1994 fanns den på marknaden och fick snabbt ett stort genombrott. Fortfarande var det dock bara en liten skara entusiaster som höll på men kitesurfing. Utvecklingen i Fankrike med bröderna Legaignoux och i USA med far och son Roesler var av stor betydelse för utvecklingen och tillkomsten av kitesurfing.

1995 konverterade två gamla surfrävar till kiteboarding. Laird Hamilton och Manu Bertin på Hawaii ställde sina surfbrädor i garaget och började köra på Wipika och KiteSki kites och tow-in surfbrädor (mindre surfbrädor) med fotstroppar. Nu tog utvecklingen ett par rejäla kliv framåt. Laurent Ness och Raphael Salles startar 1997 F-one som blir det första märke att producera brädor enbart avsedda för kiteboarding. Man experimenterade med både brädor och drakar och snart lämnade man tvålinors systemet för att gå över till fyralinorssystemet vilket ger ökad kontroll genom att man kan skota in eller skota ut och på det viset reglera kraften i kiten. På senare år har utrustningen också förfinats och blivit betydligt bättre än vad den var tidigare. Framförallt säkerhetssystemen har utvecklats och kitesurfing är idag en mindre extremsport än var det var för bara 4 år sedan.

I september 1998 hölls den första kiteboarding tävlingen på Maui. Självklart var det Flash Austin som vann den tävlingen. 1998 var också det år då vindsurfing legenden Robby Naish börjar kitesurfa. Naish tillhör idag ett av de främsta kiteboard märkena med en fullt sortiment av kites, brädor och tillbehör. Man kan säga att sporten föddes för en bredare publik från och med 1998 och sedan dess långsamt växt för att de senaste åren växa allt snabbare. Man uppskattar idag antalet åkare i världen till ca 200 000 men det är troligen redan underkant. I Sverige finns det uppskattningsvis 1000 aktiva utövare av både kitesurfing och snowkiting. Idag finns det en välorganiserad organisation som anordnar tävlingar över hela världen. Några av de främsta åkarna är heltidsproffs som bara kitear. Som i alla spektakulära sporter är det nu kommersiella drivkrafter som styr utvecklingen och snabbar upp den. Det gör att sporten kan växa ytterligare och nå nya utövare. Kanske får vi se den som OS klass så småningom. Dock är det inte detta som är drivkraften för de kiteare som jag känner utan det är den där totala frihetskänslan när man hänger mellan himmel och hav och bara flyger.